”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” 1 Mos 1:1
Om Bibelns första vers stämmer (skrivit på Hebreiska ovanför), det vill säga att universum skapades av Gud (och inte av en slump) kan man dra slutsatsen att: gå på vatten, bota sjuka, uppväcka döda, förlåta synder osv. borde vara fullt möjligt för Gud!
Eller uppkom universum från ingenstanns? Är livet blott som vissa ateistiska filosofer vill göra gällande, en onödig gnista i det ändlösa mörkret? Eller är vi var och en ovärderliga och älskade av Gud som Bibeln vill göra gällande?
Själv har jag mycket svårt med tanken att allt som vi ser omkring oss skulle ha kommit från
ingenstans. Här vill jag till och med påstå att det teistiska alternativet ger en betydligt starkare
och mer rationell förklaring än vad den ateistiska världsbilden kan presentera. För var
kommer all skönhet och ändamålsenlighet ifrån? Hur kommer det sig att universum överhuvudtaget är kalibrerat för att kunna hysa liv? osv.
Om inte Gud fanns så borde faktiskt allt ha varit tomt i bemärkelsen universum, liv och
övergripande mening, för ur intet kommer som sagt inget. Men nu är det ju inte tomt i något av dessa aspekter! För mig vittnar följaktligen
skapelsen (trots sin brutenhet) onekligen och ofrånkomligen mot Gud.
Jag kan inte gå ut en stjärnfylld natt och titta upp mot himlen och ärligt säga: ”Jag tror att allt bara small till existens från ingenstans.” Prova själv att gå ut en stjärnfylld natt och se om det känns som om något inte stämmer när du uttalar orden.
