
Med ”objektiva moraliska värden” menar jag moraliska värden som är giltiga vare sig människor tror på dem eller ej. De har objektiv giltighet. Den bästa förklaringen till hur objektiva moralisk värden kan existera är just att de är förankrade i Guds natur. Om moralen är en människoskapelse och inte given från vår skapare, så har moralen inte en objektiv giltighet över våra liv. Om ateismen är sann måste rätt och fel grundas på ett subjektivt sätt. Då är det fel att våldta därför att vi kommit överens om att det är fel, eller för att det går emot vår smak eller något liknande. Men skulle vi kommit överens om att det var ok, eller om det föll oss i smaken, så skulle det inte vara moraliskt fel, eftersom moralen vilar på vad människor bestämmer. Men om moralen är objektiv måste den vila på vad något utanför människan, och den enda kandidat jag kan se här är just den Gud som skapat oss och som skapat oss med ett gott moraliskt syfte, nämligen att vi ska älska vår skapare och varandra. Så Gud är den bästa förklaringen till objektiva moraliska värden. Det var den första premissen. För det andra är de så att objektiva moraliska värden existerar. Detta är något vi alla vet innerst inne. Men om objektiva värden inte kan existera utan Gud, och om objektiva värden existerar, ja då följer det logiskt och oundvikligen att Gud existerar.
Detta har jag (Jesus från Nasaret) sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra. (Joh 15:11-17)